UNTRA.SE

Texten är hämtad från Tierps kommuns dokument "Miljöprogram för Untra kraftverk och kraftverksby". Klicka här för att se hela dokumentet.

Untra kraftverk – ett vattenslott mitt ute i den Uppländska storskogen

Stockholms Gas- och Elektricitetsverk anlade kraftstationen Untraverket under åren 1912–1918. Kraftverket var mycket stort för dåtida förhållanden och byggdes för att sörja för hela Stockholms stads behov av elektricitet. Det blev Stockholm stads första vattendrivna elektricitetsverk. Kraftverksbyggnaderna började byggas år 1915 efter ritningar av arkitekt Gustaf de Frumerie.

Kraftstationen är såväl tekniskt som arkitektoniskt mycket påkostad och tillhör de främsta i landet och kan även mäta sig med samtida anläggningar i Europa. Det komplicerade och svårbemästrade vattensystemet i älven förde med sig en stor mängd dammbyggnader. Maskinaggregaten är konstruerade efter ett åldrande koncept med horisontalaxlade turbiner. Den sist levererade turbinen anses vara världens största tvillingturbin. Avstängningsluckorna i intagskanalen är sannolikt landets äldsta segmentluckor.

Kraftstationen är uppförd i betong med rött fasadtegel, strukna fogar och höga, småspröjsade fönster. Det valmade taket har en beklädnad av koppar och tegel och under denna en takfot med tandsnittsornamentik. Byggnaden har Sveriges mest unika och genomarbetade portal och entréhall i kraftstationssammanhang. Portalen som ramar in huvudentrén på den södra fasaden är påkostad barockinspirerad i huggen granit. Den pryds bland annat av Stockholm stads skyddshelgon S:t Erik. Trappan ner till generatorhallen är i pompös barockstil – mer ägnat åt att ta andan ur folk än att vara en praktisk kommunikationsled. Under trappsystemet har arrangerats en vackert utsirad brunn med fontän och munstycke i form av lejongap. Den överdådiga konstnärliga gestaltningen inbegriper även väggutsmyckningar med glaserat tegel, stänk- och kurbitsmåleri. Väggmålningarna i entréhallen är signerade K. Gurt 1918. Inspirationen till dekoren är hämtad från verksamheten med rinnande vatten, vågor och lysande glödlampor.

Fortfarande idag produceras elektricitet på Untraverket till stor del med hjälp av ursprungliga turbiner och generatorer. Beskrivningstexten ovan är till stor del hämtad från den riksomfattande inventeringen av svenska vattenkraftsanläggningar som genomfördes av Riksantikvarieämbetet under åren 1989–1993. Resultatet finns redovisat i boken Elektriska vattenkraftverk. Anläggningarnas bevarandevärde utvärderades och placerades i bevarandeordning. Untra fick placering två av de totalt nio stationer som ingick i gruppen kraftverk byggda åren 1900–1920 med effekt > 10 000 kW, vilket innebär att verket anses mycket värdefullt. 

Kraftverksbyn

De första sex husen i kraftverksbyn med träpanelfasad uppfördes år 1912 och kom under byggtiden att verka som bland annat kontor, sjukstuga och polishus, men även som bostäder för de befäl och underbefäl som var verksamma under anläggningsarbetet. Närmast kraftverket ligger Ekudden, ett större bostadshus som under byggnadstiden verkade som administrationshus. När kraftverket stod färdigt ändrades delvis interiören i husen så att efterföljande driftspersonal kunde flytta in.

År 1912 uppfördes också byggnader på kraftverksbyggnadens norra sida, som benämndes Norrbacken. Området bestod av ett stort marketenteri och tre bostadshus med tillhörande byggnader, som tvättstuga och utedass. Bostadshusen avvecklades och revs under 1950-talet medan marketenteriet fick stå kvar som förrådsbyggnad ytterligare några årtionden. Chefsbostaden Ögården uppfördes år 1913. Centralt belägen i kraftverkssamhället placerades mjölkboden, dit mjölk och andra matvaror levererades ända in på 1980-talet.

När Kraftverket stod färdigt år 1918 byggdes de sista fyra driftpersonalbostäderna med putsade tegelfasader. Fram till år 1922 hade husen i kraftverksbyn endast nummer, men fick efter en omröstning namn – chefsbostaden Ögården, träfasadhusen Ekudden, Tyllern, Åkern, Tallbacken och Björkbacken, samt de fyra putsade tegelhusen Gläntan, Ängen, Kullen och Stenbacken. Vid dammarna uppfördes också bostäder för dammvaktarna. Den vid Storgysinge byggdes samtidigt som trähusen i kraftverksbyn år 1912, och den andra dammvaktarbostaden, Vallbo, placerad vid spärrdammen, uppfördes år 1921. Dessa dammvaktarbostäder har däremot inte bevarats. Storgysingehuset är sedan några år rivet och planer på rivning finns även för Vallbo.

Området med tio flerfamiljsvillor har små höjdskillnader och öppnas med en siktlinje i nordöstlig-sydvästlig riktning längs med byvägen. Vegetationen i området är påverkad av närheten till Dalälven, som har en temperaturutjämnande effekt. Detta i kombination av det skyddade läget gör att ståtliga solitärexemplar av ek och andra ädellövträd, vintergröna buskar och örter trivs. I området växer också ståtliga solitärtallar. Nära kraftstationen finns ett karaktärsfullt halvöppet parklandskap med stora solitärträd i form av björk och ek och ädelgran.